MalinNordvall

Det enda jag egentligen går och tänker på dagarna i ända numera är det datumet som jag väntat ska komma så otroligt länge..19 april. Kan det inte bara gå fortare? Egentligen känns det ju som det gått så fort men ändå som att det gått så sjukt sakta också. Jag har alltså gått på kryckor sen den 17 januari helt omedveten om hur illa det egentligen var i knäet. Man kanske bara blundade och försökte intala sig själv att det inte alls var något farligt, det skulle ju absolut inte hända en själv.. Det gör ju bara inte det?!? Det brukar bara hända andra.. Nog för att den här säsongen har varit en mycket skadedrabbad säsong så kändes faktiskt allt bara som en enda dröm som inte alls skulle kunna vara sann. Nu är det 13 dagar kvar tills jag får mig ett nytt korsband och en tillfixad menisk.. Ledbandet hade läkt fint så det känns iallafall bra ! Så alltså 13 dagar kvar tills jag sitter i bilen på väg ner till Umeå och Läkarhuset för att göra operationen som jag väntat på i 3 månader, förhoppningsvis väldigt nervös. Allt har ju gått ruskigt fort men ändå känns det ju som att jag gått och väntat hela livet, inget går upp mot den tanken att det snart är över med kryckorna. Fast det blir ju kryckor ca 2 veckor efter operationen men sen ska dom kastas (eller hängas upp på väggen som ett minne kanske?) 


Efter det startar den riktiga kampen.. Kampen tillbaka till allt. Till innebandyn och senare även fotbollen. Jag tror och vet att det kommer bli en hård kamp och att det kommer vara tungt ibland men bara man vill så kommer det att gå, och det enda jag vill nu är att komma tillbaka bättre än någonsin och nästa säsong ska jag tammetusan vara skadefri! Det har jag iaf tänkt.... Jag längtar så mycket efter att bara kunna gå som vanligt, springa runt på innebandyplanen och även fotbollsplanen och bara vara.. Gud så härligt och GUD vad jag längtar !!!

Här är alltså mitt knä när det var rätt svullet :P Mest svullet under knäet men :) !

 

 

Och det där är den vanliga storleken runt knäet :) !