MalinNordvall

jag rasade... 1 år sedan jag låg där inne på badhushallen i Ö-vik och skrek av smärta, en smärta som jag verkligen hoppas jag aldrig mer kommer få känna.. Smärtan var från ett avslitet korsband, en sprucken menisk och ett nästan avdraget ledband.. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle vilja spola tillbaka tiden ett år.. När man levde i ovissheten om vad det egentligen var... Varför det knastrade i knäet när jag försökte gå, som absolut inte gick och varför det kändes som benet inte alls var i balans, då man fortfarande hade tron och hoppet om att det nog inte var något farligt...


Några veckor stod det klart efter 2 röntgenbilder... Allt detta var av och jag var nog i en helt annan värld, i min egna lilla bubbla.. Jag förstod verkligen inte, att jag själv... Genom en lätt inbrytning bara kunde dra av allt detta.. Bara om jag inte gjort den löpningen. Spelade om den matchen flera gånger i huvudet efter detta besked, tänk om jag inte sprungit då, inte gjort det sista jag gjorde innan jag föll ihop på golvet.. Ingen vetskap om vilken kamp jag hade framför mig..


Nu ett år senare så har jag spelat ca.8 matcher.. Något som enligt läkarna egentligen inte fanns på kartan... Vid jul tänkte dom... Men jag hade mina egna mål.... Jag låg ständigt och gjorde mina övningar dom första 3 veckorna, hoppade upp på cykeln och cyklade mellan 1- 1,5 timme/dag tror jag. Jag ville verkligen tillbaka ! ! Hade ett underbart stöd av familj, Felix och vänner, tack vare dom så fortsatte jag kämpa!
Om det inte hade varit för allt stöd jag fick, och för den tjurskallen jag har så tror jag inte alls att jag hade hållt på springa runt på planen just nu!

Jag är STOLT och glad att jag verkligen har bevisat att detta går.. Att jag klarade denna tunga rehab och denna tunga period på mindre än ett år! Det känns egentligen sjukt att jag gjort det, men jag är så otroligt glad att jag orkade och att jag aldrig gav upp, trots många hinder som jag var tvungen att passera. Vissa stunder var verkligen tunga och ibland gick det bara på räls..



Men nu är det över, 1 år har gått, ett nytt förhoppningsvis starkare knä och fortfarande världens bästa människor runt omkring mig <3!!!!!TACK!



 Ett härligt, nyopererat (vitkålshuvud!?!) knää!

Nyss tagit bort stygnen. direkt dom var borta så promenerade jag mot fotbollsplanen, för att se vad det var jag strävade efter ! Att kunna springa runt där i sommar igen!! SÅ BLIR DET !



Detta inlägg vart mycket långt, kände bara att jag ville skriva av mig. Rätt mycket tankar som kommer upp, rätt mycket känslor också.. Nu är det inte mer med det.. 1 år är gått och nu är det historiaaaa !!


Film nu, HOJ!